If you can't beat them, join them!

Förvåningen var onekligen stor i handbolls-Sverige när det stod klart att 36-årige Fredrik Petersen skulle lämna IFK Ystad för spel i nordöstra Skåne. Han som hade vunnit såväl OS-silver som Champions League och EHF-cupen var tydligen inte mätt utan hade beslutat sig för att ge topphandbollen en sista chans. Övergången överraskade inte bara omgivningen utan även huvudpersonen själv som blev förvånad över vad han kände när frågan kom från IFK Kristianstad.

– När det kom på tal tog jag först inte frågan på allvar men snabbt övergick det till ett enormt sug efter något mer. Det blev uppenbart för mig själv att jag faktiskt har mer att ge och att jag vill spela på en högre nivå en sista gång. Ibland kan jag känna att jag lämnade Tyskland lite för tidigt och Kristianstad är det närmaste i Sverige man kommer Tyskland sett till professionalitet, publik och inramning.

– Jag ser dessutom fram emot att bli en ännu bättre handbollsspelare under ”Ljubos” och Björns [Sätherström] ledning. Jag är också nyfiken på deras ledarskap och sätt att leda laget, det är nämligen saker jag blivit allt mer intresserad av på ”gamla” dagar och något jag har nytta av om jag blir tränare längre fram.

Du tänker dig alltså en framtid som handbollstränare?

– Absolut! Jag är väldigt intresserad av hur man bygger lag och blir framgångsrik i det. Jag har haft flera duktiga – och en del inte lika bra ­– tränare och ledare under mina år i handbollen och det hade varit kul att dra nytta av all den erfarenheten.

Några förebilder?

– Jag har haft Nikolaj Jacobsen som tränare och honom uppskattade jag mycket. Han var tydlig med han var tränare och bestämde på planen men utanför banan hade han en mänsklig och social sida som jag uppskattade. Den balansgången är jättesvår men han lyckades.

Vad ska du bidra med här i IFK Kristianstad?

– Jag har spelat handboll länge och på hög nivå och ska försöka bidra med lugn och erfarenhet. Jag är dessutom bra på att spela enligt tränarens instruktioner samtidigt som jag kan överraska och vara irrationell.

– Självklart ska jag även försöka dela med mig av mitt kunnande till de andra och tar gärna en diskussion med spelare och ledare om hur vi tillsammans kan bli så bra som möjligt. Kan jag dessutom bidra till att någon annan lär sig något nytt och tar kliv som handbollsspelare är det jättekul!

Vad hade du för bild av IFK Kristianstad tidigare?

 – Jag hade Ola Lindgren som tränare för landslaget när jag spelade där och han hetsade oss alltid om hur bra det är här. Han brukade till och med spela ”Brandgula hjärtan” på landslagssamlingarna, berättar Fredrik och skrattar. Sedan har jag mött Kristianstad flera gånger med HK Malmö och IFK Ystad och ser fram emot att få spela med publiken i ryggen framöver.

På tal om HK Malmö. Hur sur var SM-finalförlusten mot just IFK Kristianstad 2018? Ni förlorade ju med uddamålet efter förlängning.

– Den var riktigt jobbig, inte minst eftersom jag gjorde min sämsta match för säsongen just den dagen. Hade jag varit bra den matchen hade nog Malmö vunnit men så är det ibland. Sedan var det nog bättre för svensk handboll att Kristianstad och inte Malmö fick spela i Champions League, det är inget att hymla med.

”If you can't beat them, join them”?

– Ja, lite så är det ju, säger Fredrik och ler. Jag har inget SM-guld och det är faktiskt en stark drivkraft för mig att knipa den medaljen. Det är flera som undrat varför det är viktigt när man vunnit Champions League och massa andra titlar men för mig är det något speciellt.
 
Vad ser du som dina bästa och sämsta sidor som handbollsspelare?

– Det bästa är att jag alltid har haft en talang för att träna, snarare än att jag har varit en talang som spelare. Jag var inte något speciellt som ung men älskade att träna och framför allt att träna handboll. Jag älskar att lära mig nya saker och att utvecklas och så är det ännu idag. Jag har även ett mod, jag vågar att misslyckas och så har det alltid varit.

– Det sämsta är nog att jag inte var mer professionell som handbollsspelare när jag var yngre och att jag tog vissa beslut som kanske inte var så mogna och genomtänkta. Jag är emellertid inte typen som ångrar mig utan står för vad jag gjort och hoppas att jag har dragit lärdomar av allt som hänt; det har nämligen format mig till den person jag är idag. Jag ser hellre framåt och den inställningen har hjälpt mig både på och utanför planen.

Vad gör du när du inte spelar eller tränar handboll?

– Jag har två barn – Hilding som är fyra år och Harry som är åtta år – så långtråkigt blir det aldrig, berättar han och skrattar. Annars är jag intresserad av matlagning – gärna italiensk och spanskt – och lägger gärna mycket tid på det.

Avslutningsvis, hur ska vi uttala ditt namn? ”Fredrik Petersen” som det stavas eller ”Fredrik Petersén” med betoning på det andra ”e:et”?

– Haha! Det ska uttalas som det stavas: Petersen. Jag har dansk bakgrund, berättar Fredrik och skrattar ännu en gång.
​​​​​​​